SMF 502 Blackas Marsvin


13 oktober

Här kommer nya bilder på omplaceringsmarsvinen, de skinnysar som jag åtog mig med ringorm. Det har gått över förväntan bra, dom som hade utslag när de kom hit har det försvunnit på. Ja redan första veckan så gick det tillbaka faktiskt & inga nya har tillkommit på någon av dom. Från att ha varit väldigt torra, nariga & nästan ha självsprickor till att deras hus nu är superfin! Mjuk, elastisk & hel! Jag tycker själv att det är väldigt intressant att ha vårdat dom, jag är ju en männsika som är "vetgirig". Girig kanske var fel uttryck, låter ju onekligen lite konstigt... men jag tycker om att lära. Lära mig mer om det som intresserar mig. Och genom att dels föda upp marsvin & dels ta emot omplaceringar så lär man sig en himla massa faktiskt! Även genom utställningar & att ha arbetat i incheckningen där ett flertal gånger. Har man ett större antal djur så "ökar" ju även chansen (en del skulle nog kalla det risken dock ;) att man upplever flera olika scenarion. Har man ex 2 marsvin så är inte oddsen lika stora utan det brukar löpa på fint. Jag skulle inte vilja säga att marsvin ofta blir sjuka eller drabbas av olika ting men har man 25- 30 marsvin så ökar givetvis risken mångfalt.

Jag är lika "nördig" på hästar, där startade dock mitt intresse redan vid 7 års ålder då jag fick börja rida på Hageby Ridskola. Sedan har det hängt i. Jag fick min första egna häst när jag var 12 eller 13 år, hon hette Indy. Efter henne har jag haft ett flertal hästar, väldigt många av dom var "problemhästar" eller som jag säger: -hästar med problem. Som sagt är mitt hästintresse mångårigt, om jag ska räkna från min första egna häst så hamnar vi väl på en sisådär... 24 år. Jag tycker faktiskt att jag fortfarande lär mig nya saker från & om hästar & det är säkert en bidragande orsak till ett levande intresse. Förkovring. Att ha ett öppet sinne. Och att ha denna erfarenhet som kommer av ett aktivt arbete med hästar under många år. En kunskapsbank att ta ur & även kunna hjälpa andra såväl människa som djur, när det önskas.

CESAR

Vår fina ponny som vi köpte osedd som blivande 2: åring. Vi var hans sjätte (!!) hem vid så ung ålder, galet... Helt ohanterad & förvildad när vi åkte till Skåne för att försöka fånga in vår nya lille vän. Vilket tog ca 2 timmar att göra. Men vi fick tag på honom till sist & nu är han en snygg självsäker 5- åring med ett helt annat liv <3

Han älskar sin matte Julia utan gränser (ja, en annan får nöja sig med andra- platsen haha...)

 

 

 

 

 

15 okt 2015